Bilden saknar en alternativtext.

"Vården bör dra nytta av kulturen"

Två som deltar i referensgruppen för kultur i vården är Charlotte Gustafsson, rehabassistent, och Maria Mimmi Kaukinen, sjuksköterska och vårdenhetschef. Här är lite av deras tankar om arbetsområdet.

Hur kommer det sig att ni båda deltar i referensgruppen?

Charlotte: Jag hörde talas om arbetet och bad min chef att få vara med. Det mötte inget som helst motstånd. Jag har en bakgrund som byggnadsantikvarie och därmed en bred syn på kultur. Det här uppdraget är rena drömmen och öppnar oväntade möjligheter. Kanske kan jag, med mina tidigare erfarenheter, se möjligheter som inte andra ser? Man har ju olika ingångar beroende på position och nivå. Nu jobbar jag som rehabassistent.

Mimmi: Jag blev utvald av min chef och tycker nog att uppdraget passar mig både som person och med mina arbetsuppgifter, till exempel med personcentrerad och nära vård.

Hur kan ni dra nytta av erfarenheterna från referensgruppens möten?

Charlotte: Vi har fått så många idéer på mötena. De borde sparas i en idébank för framtiden, för dem som ska utveckla området vidare.

Mimmi: Det är roligt att läsa i efterhand vad vi kommit fram till under våra workshoppar. Just nu har vi inom psykiatrin bara flytten i huvudet. I slutet av februari, början av mars flyttar vi till nybyggda lokaler. En liten del av konsten är redan på plats. Man funderar mycket på konsten i vårdmiljön och hur det är tänkt.

Kulturen i vårdmiljön

Charlotte: Personligen har jag obehagliga minnen av en vårdmiljö som inte känns anpassad för patienter. De kanske kommer ensamma och bräckliga i en svår situation och då ska inte miljön bidra till att man känner sig utsatt. Det bör till exempel finnas enskild plats för den gråt som kanske behövs?

Mimmi: Ja, vem bestämmer egentligen hur det ska se ut? Det bör vara så mycket patientmedverkan som möjligt, det är minst lika viktigt som att arkitekten får säga sitt.

Jag förstår att konsten behöver sin frihet. Men det finns också konst som skrämmer. Psykospatienter behöver inte bilder med för mycket tolkningsmöjligheter, personer med demenssjukdom kan bli oroliga av för mycket mönster. Det måste finnas respekt för både konstens och vårdens perspektiv i miljön.

Framgångsfaktorer?

Mimmi: Det är viktigt, kanske avgörande, att det är ett politiskt beslutat uppdrag.

Charlotte: Vi bör låta kulturarbetet bli till nytta. Jag har länge haft en önskan att föra ihop värdena, kulturens och vårdens. Museipedagogernas kompetens till exempel, eller hemslöjdens. När museet inte har någon programverksamhet kunde man kanske ha någon skapande verksamhet där i samverkan med museipedagoger, vården och studieförbund? Alternativt kan kanske arbetsterapins lokaler och träningsträdgården också utnyttjas mer på kvällar och helger i samverkan med personal och externa aktörer inom kulturområdet?

Mimmi: Det behöver inte betyda att vi tar tid från verksamheten. Istället blir kulturen en naturlig del i habiliteringen, rehabiliteringen, man tillför nytta. Jag är ju sjuksköterska i grunden och vet man lutar sig mot evidens. Faktum är att det finns en hel del evidens nu på nyttan av kultur i vården. Vi använder inte skattebetalarnas pengar till ”flum”, vi vet att det fungerar. Uppgiften framöver ser jag är att implementera och göra känt, och att utvärdera. Många längtar efter andra och fler behandlingsalternativ. Vi kanske inte botar till hundra procent med kultur, men det är ett betydelsefullt komplement.

Parallellerna till hälsoinsatser är tydliga. Jag tänker till exempel på audit för alkoholbruk – det är inte frågorna i sig som är avgörande för alkoholbruket, utan att man väcker patientens uppmärksamhet på dem. Frågan ”Vad får dig att må bra?” kan få dig att byta fokus från sjukt till friskt.

Charlotte: Jo, evidens finns som sagt. Men vården är ovan att jobba på detta sätt. Vi har en trivselgrupp inom rehab, det är en väg att börja. Vi har kvällar med olika teman, mat, pyssel etc och jag tänker att vi kunde lyfta in mer kultur här.

Mimmi: På sikt vinner vi tid när en patient slipper ångest och oro, om så bara för en stund, med hjälpa av den distraktion kulturaktiviteten kan erbjuda. Det blir en bra stund. Det blir en övning i att vara i ett socialt sammanhang. Man kan gå därifrån och tänka ”Jag klarade det!” 

FAKTARUTA

Kultur och hälsa är ett uppdrag från regionfullmäktige med syfte att integrera kultur i vården. Ansvaret delas mellan kulturnämnd och hälso- och sjukvårdsnämnd. Från april 2019 till december 2020 drivs arbetet av FOUU, utveckling och innovation. I arbetet ingår att initiera pilotprojekt, att samla kunskap och att skriva en plan för fortsatt arbete. Referensgruppen är en viktig del av arbetet. Här finns deltagare från vården, folkhälsa och kulturstaben. Läs mer på kultur & hälsa på regionwebben.

Senast uppdaterad: 24 februari 2020