Bilden saknar en alternativtext.

Varje människa har unika förutsättningar för kommunikation

Anna Lundqvist fann sig inte helt till rätta på utbildningen till sångpedagog. Men så började hon fundera på att bli logoped i stället. Det är ett yrke med utrymme för att arbeta med rösten, men också kommunikation och språk – två andra starka intressen hon har.

– Det är ett så brett yrke, så det kan vara väldigt olika vad som krävs av den som vill bli logoped. Men jag tänker att man måste var intresserad av människor och vad som intresserar och passar dem, säger hon.

Framöver kommer det också att behövas fler logopeder, till exempel i strokevården. Men också skolvärlden har fått upp ögonen för logopeder som är till stor nytta för barn med språkstörning och andra neuropsykiatriska diagnoser.

Sedan ett år arbetar Anna på vuxenhabiliteringen och tycker det är toppen. Där jobbar hon i team med arbetsterapeut, psykolog, kurator, fysioterapeut, habiliteringsassistent och fritidskonsulent. De olika professionerna bidrar med sina perspektiv på patienterna och det blir mer än bara summan av de enskilda.

– Det är roligt att vi hittar lösningar tillsammans. Det är ett detektivarbete utifrån den unika personen.

Anna utrycker det som att de ”flyter bort” från sina yrkesroller och att allihop blir mer av habiliterare genom att de lär sig av varandra.

Anna Lundqvist är logoped.

En vanlig dag brukar börja med ett teammöte där de diskuterar gemensamma patienter. Sedan brukar Anna hinna med att träffa en eller två patienter och ha möte med anhöriga eller andra i patienternas nätverk. Vid lunchtid kan hon vara hos en patient för att göra en måltidsobservation, det vill säga se hur patientens förmåga att äta ser ut. Hon gör också individuella träningsprogram och pekkartor med bilder och symboler för ord som patienten behöver för att kunna kommunicera.

– Som logoped kan man säga att man jobbar med allt från halsen och uppåt, även om det inte stämmer helt. Vi jobbar med språk, tal, kommunikation och kognition, men också med sväljning.

En logoped kan även arbeta med språkstörningar hos barn eller röststörningar och rösttrötthet, men på vuxenhabiliteringen ingår det inte i arbetsuppgifterna. Där är patienterna sådana med medfödda funktionsnedsättningar; Downs syndrom, CP, ryggmärgsskador, autism, intellektuell funktionsnedsättning och liknande.

– Det handlar om kommunikation på olika nivåer. Från att jag ställer fram ett par skor, så förstår du förhoppningsvis att vi ska gå ut. Till att jobba med ögonkontakt.

Målet är att patienterna på vuxenhabiliteringen ska bli så självständiga som möjligt. Därför är det viktigt att det som finns runt omkring dem fungerar; det ska finnas stöd till personal och närstående och det ska finnas ett samarbete kring patienten med kommunen. Patienten själv kan få olika hjälpmedel för att klara sin dagliga kommunikation.

– Man vill kunna skämta, säga snälla saker till någon man tycker om, kommentera det andra säger och svära – det glömmer man ofta bort.

Vad motiverar dig?

– Jag tycker att det är ett superkul jobb som är spännande. Alla människor är unika – man får vara beredd på allt. Man kan förbereda sig och läsa på om olika diagnoser hur mycket som helst, men det beskriver ju sällan hela människan som man sen möter när man kommer in i rummet. Jag tycker framför allt att det är roligt att jobba inom det här området eftersom man måste vara så närvarande i sig själv för att hitta hur jag och patienten kan mötas och förstå varandra på bästa sätt.

Senast uppdaterad: 21 maj 2018