När någon man står nära och tycker väldigt mycket om dör påverkas hela livet. Det första är smärtan i saknaden efter den person som funnits där. Det andra är svårigheterna i nuet och rädslan och oron över hur det ska bli.
En del barn och ungdomar gråter mycket när de har sorg, andra gråter inte alls. En del vill prata mycket om det som hänt, andra vill sörja för sig själva. Det finns inget rätt eller fel. Samma person kan sörja på olika sätt vid olika tillfällen.
Sorgen kan kännas olika beroende på vad som har hänt, och upplevelsen påverkas av vem barnet är, hur gammalt barnet är och vad barnet har för erfarenheter, kunskap och personlighet. Vilket stöd barnet har omkring sig kan också spela roll.
Sorg visar sig inte bara genom att man blir ledsen och gråter. Ofta kan man också
- få svårt att koncentrera sig
- bli arg och irriterad
- växla snabbt mellan att vara glad, ledsen och arg
- bli jättetrött och känna sig helt slut
- sova sämre på nätterna
- tappa lust att göra saker
- få ont i kroppen
- börja äta mer eller äta mindre
Det kan också hända att man blir arg. Man kan bli arg på den som har dött och lämnat en eller arg på en läkare som inte kunde rädda personen. Eller på någon som säger något som känns opassande eller dumt.
Det är också vanligt att känna skuldkänslor. En del känner skuld för att de lever, när någon de känner har dött. Man kan även känna skuld för att man till exempel tänkt något dumt om någon som dött, sagt något dumt eller om man bråkat och inte hunnit göra allt bra igen. När någon har dött är det vanligt att man pratar med personen och att det känns som om han eller hon fortfarande finns. Det kan ta lång tid innan man verkligen förstår vad som har hänt.
Barn och ungdomar undrar kanske över hur de ska klara sig utan den person som dött. De flesta kommer att på olika sätt bearbeta dödsfallet under hela sin uppväxt och in i vuxenlivet. Därför är det viktigt att ha någon att prata med – båda när man är barn och ung – men också senare i livet.