Bakgrund

Kronoberg har en omfattande industrisektor med en av de högsta internationaliseringsgraderna i riket. Många relationer sträcker sig bortom både det regionala och nationella och ekonomin är, jämfört med många andra län, till stor del exportdriven. Detta innebär en utmaning, både för de enskilda kommunerna och för länet som helhet: Den största privata näringen är tillverkningsindustrin, som i och med sin höga export genererar ett stort inflöde av kapital. Men den är också konjunkturkänslig, vilket skapar hög sårbarhet.

Regionens tjänste- och serviceföretag tenderar att lokalisera sig i städer (Växjö), där marknadsunderlaget är stort och närheten till andra företag genererar mervärde. Motsatt gäller att den varuproducerande sektorn ofta finns på mindre orter och i kommuner där kostnaderna för lokaler och mark är låga.

De olika näringslivsförutsättningarna i kommunerna innebär att de reagerar olika på förändringar i den globala ekonomin. Efter den senaste lågkonjunkturen har återhämtningen i länet har varit svag, med undantag för Växjö. Anledningen är att antalet jobb inom offentlig sektor, service och tjänster inte har kunnat motsvara nedgången i industrin, där krisen lett till rationaliseringsprocesser som automatisering och outsourcing.

Den utbredda tillverkningsindustrin i Kronoberg är energikrävande och innebär att länet har ett högt resursutnyttjande. För att bli mindre sårbara behöver stora delar av länets näringsliv kunna förnya sig och höja förädlingsvärdet i varor och tjänster. Exempelvis genom att bygga in mer kunskap eller utveckla ett starkare varumärke. Detta gäller även offentlig sektor, där förnyelse dels kan innebära effektivare nyttjande av skattemedel, dels användas som verktyg för att stimulera näringslivet. Kunskapen om innovation är dock låg inom länet, vilket till exempel medför en utmaning då Kronoberg siktar på att bli ett plusenergilän 2050.