31 juli 2026
Maria vill få fler att våga prata om döden
Genom sitt arbete på Palliativt centrum arbetar Maria Monie för att skapa ett mer medkännande samhälle där det blir lättare att prata om sorg, döden och livet efter en förlust. För Maria är uppdraget också personligt. När hon var 19 år förlorade hon två syskon i en bilolycka och några år senare dog även hennes mamma alldeles för tidigt. Erfarenheterna har format hennes liv och blivit en drivkraft i arbetet för att ingen ska behöva bära sin sorg ensam.
I Ljungby är Maria ett välkänt ansikte som ständigt verkar vara i rörelse. Hon beskriver själv som en person med ”tusen bollar i luften”. Som dramapedagog, ordförande för Riksteatern i Ljungby och engagerad i både Ljungbykanalen och Kulpåsen är hon involverad i stora delar av stadens kulturliv. Hon har också skrivit böcker och planerar en stor musikal om kvinnohistoria till 2027. Samtidigt drivs hon av viljan att bidra till ett mer medkännande samhälle. Men bakom engagemanget finns erfarenheter som satt djupa spår. Maria var bara 19 år när hennes två syskon dog i en bilolycka.
Två förluster som förändrade livet
Det var den 27 december. Julen låg fortfarande kvar i huset när storebrodern Mikael och lillasystern Marielle lämnade firandet hos mamman för att köra söderut mot Malmö, där både Mikael och pappan bodde. Snöstorm och dimma gjorde vägarna svåra. Bilen fick sladd och både Mikael, 29 år, och Marielle, 9 år, dog omedelbart. Där och då förändrades livet föralltid.
Jag glömmer aldrig när polisen knackade på dörren, berättar Maria.
Hon var den första som fick ta emot beskedet. Maria befann sig ensam hemma i mammans hus tillsammans med sin lilla dotter när polisen kom dit.I sorgen blev jag fixaren. Jag tror att jag valde det själv. Det blev mitt sätt att hantera situationen. Jag blev rädd för hur mina föräldrar skulle klara det här, säger hon.
Sorgen kom i små bitar under många år. Samtidigt upplevde hon att en del av omgivningen främst såg hennes föräldrars förlust.Folk pratade om hur synd det var om mamma och pappa som förlorat två barn. Ibland kände jag mig bortglömd, min sorg var ju precis lika stor, menar Maria.
Relationen till syskonen var stark, men på olika sätt. Storebrodern var hennes trygghet.
Han var min Bröderna Lejonhjärta. Han tog hand om mig. Jag tänkte: hur ska jag klara mig utan honom?
Lillasystern Marielle väckte en annan sorts sorg.Jag ville skydda henne och det hade jag misslyckats med. Det var svårt att förstå att ett så litet barn inte skulle få fortsätta leva.
Efter syskonens död blev relationen till mamman ännu starkare. De pratade ofta om Mikael och Marielle, mindes tillsammans och höll dem levande i vardagen – genom berättelser, minnen och små samtal som aldrig riktigt tog slut. Mamman blev också en trygg punkt i Marias liv när hon själv hade små barn.
Men när Maria var 28 år förändrades allt igen. Hennes mamma föll plötsligt ihop och dog, bara 54 år gammal, efter att ett blodkärl i hjärnan brustit.
Den tidigare sorgen, som hon länge hade tryckt undan för att orka vidare, kom ikapp henne med full kraft. Hon försökte springa ifrån den genom att arbeta ännu mer, fylla dagarna och hålla tempot uppe. Till slut sa kroppen stopp. Ryggsäcken blev för tung. 2009 gick jag in i väggen.
Maria tillsammans med sin mamma och sina två syskon som hon förlorade i en bilolycka.
Vill göra sorg och död mindre tabubelagt
I dag kan Maria se hur sorgen både har format henne och visat vägen till nya sammanhang. Hon tror inte att människor ska behöva bära sorg ensamma.En terapeut hjälpte mig egentligen inte så mycket. Det som hjälpte var att träffa människor som varit med om något liknande. Man kan bara förstå fullt ut om man själv varit där.
Det blev starten på hennes arbete med sorgegrupper. I sitt nuvarande uppdrag inom Palliativt centrum arbetar hon för att skapa ett mer medkännande samhälle och göra samtalen om döden mindre tabubelagda. Hennes egna erfarenheter har blivit en viktig drivkraft.Vi måste bli bättre på att göra döden och döendet till en naturlig del av livet. Vi måste våga prata om det tillsammans.
Arbetet handlar om att börja enkelt – skapa samtal, bygga nätverk och ta fram verktyg för arbetsplatser, skolor och andra sammanhang.
Samtidigt fortsätter Maria att fylla livet med kultur, människor och skapande.Jag är en sådan person som gärna kastar mig in i nya saker. Jag tänker sällan ”det där kan jag inte” – man får väl prova.
Kanske är det just där hennes drivkraft finns. I vetskapen om att livet kan förändras på ett ögonblick – och att man därför måste våga leva det fullt ut.