Naturstig Almstigen

1936 var året man började med gymnastik- och rörelseterapi på Sigfridsområdet. Motionen blev allt vanligare som behandlingsterapi och det bildades en egen idrottsförening, SS GoIF (S:t Sigfrids gymnastik och idrottsförening). Nu kunde man utveckla medlemmarnas umgänge med varandra. Som mest hade föreningen cirka 1000 medlemmar. Fotbollslaget var särskilt framgångsrikt men det utövades även tennis, handboll, gymnastik, terränglöpning, friidrott, skytte, volleyboll och bordtennis i vilka både plaketter och medaljer har vunnits.

I dag rekommenderas vuxna att motionera 150–300 minuter i veckan. Det finns forskningsresultat som visar på att redan efter fem minuters vistelse i naturen kan man se förbättringar i välbefinnandet. Naturljuden stimulerar det parasympatiska nervsystemet och gör oss lugna. Den läkande utevistelsen som naturen erbjuder kan skydda mot allt från mild depression till diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Den lugnande effekten ses som starkast om vistelsen är i närhet av vatten som exempelvis en sjö.

Sedan 2000-talet har man i vården använt sig av Fysisk aktivitet på Recept (FaR) som en medicinsk behandlingsmetod. Tanken med FaR är att få patienter att röra på sig mer.

På Sigfridsområdet finns idag en rehabträdgård där patienter exempelvis får träna på att gå på olika underlag och arbetsträna med trädgårdsskötsel.

Vid Växjösjöns strand byggdes på 1500-talet ett hospital. I slutet av 1700-talet flyttades Växjö hospital till sjön Trummens strand. Byggnaden förföll efter en tid och ersattes av ett brännvinsbränneri i två våningar. 1820 utbröt en kraftig brand och byggnaden totalförstördes. Ett nytt hospital byggdes på platsen och blev färdigt fyra år senare.

År 1852 påbörjades bygget av ett nytt större hospital. Fem år senare, 1857, var Italienska palatset färdigt.

Parken här på Sigfridsområdet har länge varit en viktig del av sjukhuset som var självförsörjande på mat. Majoriteten av maten odlades söder om den byggnad där festsalen ligger idag.

Mats Höglund beskriver i boken Sankt Sigfrids Sjukhus Historia (2001) hur det på 1930-talet fanns både hästar och kor och hur patienterna var delaktiga i utearbetet.

Beroende på säsong arbetade man även med skogsavverkning, lövräfsning, snöskottning, sådd och det mesta som behövdes i ett jordbruk. Det förekom även att personalen och patienterna exempelvis fick muddra Trummen.

Under 50-talet hade den rättspsykiatriska vården patienter som var ute och arbetade både i parken men även i skogspartier utanför området.

I växthusen odlades det senare även säsongsblommor som penséer och tagetes som smyckade områdets urnor. Personalen kunde varje vecka komma och hämta snittblommor som astrar eller tulpaner till sin avdelning och när julen kom ordnades det med julgrupper till.

Visste du att ängen är en av de mest värdefulla miljöerna för den biologiska mångfalden? Det går att hitta upp till 30 växtarter på bara en kvadratmeter. Dessa växter blir i sin tur föda för bin, fjärilar och andra pollinatörer.

Marken på Sigfridsområdet har brukats under lång tid. Här kan du hitta rester av en engelsk landskapspark med arter som vanligtvis inte finns i landet som exempelvis vitfryle, rosenlök och olika sorters fibblor. Sigfridsområdet är även en av länets 10 mest värdefulla ängssvampslokaler och är av intresse i hela Sverige.

Ytorna som idag är ängar slogs till en början för foder till områdets hästar och kor men började runt 1970-talet klippas med gräsklippare. De senaste åren har ängen åter fått komma tillbaka med den unika flora som till viss del fortfarande kan ses.

För att skapa en blommande äng är det en fördel om marken redan är mager. Om man inte redan har en artrik äng kan man blottlägga jorden i rutor om 1 x 1 m och så in ängsblommor, plantera plantor eller en färdig ängsmatta. När blommorna har blommat över i slutet på sommaren slås ängen och det organiska materialet behöver tas bort från ytan.

Majoriteten av de 270 vilda bin som finns i Sverige bygger sina bon i varma, sandiga jordar. På grund av förändringar i landskapet är nu flera av de vilda arterna hotade. Genom att blottlägga sandiga ytor och inte låta dem växa igen kan vi hjälpa många av de arter som är hotade. Blottad sand är en av de marker som försvinner snabbast från landskapet eftersom vegetationen snabbt tar över. Insekterna använder sanden för att få upp kroppstemperaturen men även för att deras ägg och larver ska utvecklas. Under varma sommardagar kan man därför se trollsländor och fjärilar på den varma sanden. På Sigfridsområdet har bland annat ärtsandbi och hagtornssandbi hittats.

Om du är intresserad av att anlägga en sandbädd är det bra om den sluttar mot söder för att bäst fånga in värmen. Sandbädden bör vara minst 50 cm djup och gärna ett par kvadratmeter stor.

Mer än 1000 skalbaggsarter är beroende av död ved någon gång i sitt liv som boplats, skydd eller som föda. Både under barken och i veden finns larver som drar nytta av den förmultnande veden. Ved i olika stadier i nedbrytningsprocessen får samsas i en faunadepå, här i form av ett ris-staket. Allt eftersom materialet bryts ned förs nytt material på.

Många mossor och lavar växer på död ved. Hundratals svampar hjälper till att bryta ned veden samtidigt som en del av insekterna lever på de nedbrytande svamparna. Näringsämnena som frigörs från veden gynnar växterna åter igen, och kretsloppet sluts.

Att anlägga en faunadepå är enkelt! Använd de stockar och kvistar som finns i närheten. Blanda gärna olika storlekar på veden så det finns en variation för insekterna, eftersom de lever på olika grov ved. Det spelar inte så stor roll om faunadepån ligger i skugga eller i sol, både soliga och skuggiga platser kommer insekterna till nytta. Fyll på material allt eftersom.

Insektshotellet fungerar som en barnkammare för de drygt 25 olika arterna av solitära vildbin som trivs i denna typ av hotell. Just solitära bin bor ensamma och försvarar inte sitt bo som exempelvis honungsbin gör. Om biet är aktivt på våren bor biet i hotellet som vuxen, men om biet har sin aktiva period på högsommaren övervintrar biet som larv eller puppa i hotellet. Kika lite närmare och se om hålet är igenmurat – det betyder att hotellet är bebott!

Vill du bygga ett eget hotell?

Se till att hotellet har ett ordentligt djup, gärna mer än 15 cm. Beroende på hur mycket plats du har kan du välja att hänga det på väggen  eller ställa det på ben som detta insektshotell. Du kan välja flera olika typer av material: tegel, kottar, bambu eller vedträn som du borrar hål i. Hålen ska ha en diameter på 1,5-12 mm och vara så djupa som det går.

Det är bra att klä framsidan av hotellet med ett finmaskigt nät som förhindrar fåglar från att dra ut materialet och äta upp bilarverna. Solen får gärna lysa på hotellet större delen av dagen.

Ekallén, som är en del av den gamla strandvallen, har många höga naturvärden, som till exempel den starkt hotade rödhornade mulmstyltflugan, vitfläckig praktmal och flera sällsynta vedskalbaggar. Det finns också några signalarter bland trädlevande lavar som rostfläck och gulpudrad spiklav.

En del av träden har en omkrets på 340 cm och här har flera sällsynta vedskalbaggar och signalarter hittats bland trädlevande lavar.

Alléerna som ses i parken spelar en viktig roll som spridningskorridor. De binder samman olika naturområden och fungerar som spridningsväg och skydd för arter som annars har svårare att röra sig mellan grönytorna i det hårdgjorda landskapet.

Om ni är flera personer kan ni tillsammans se hur många personer som krävs för att krama om den största eken och nudda varandras händer.

Vid strandzonen där vattnet ofta är grunt och varmt växer vass, kaveldun och gul svärdslilja tätt. Det grunda och varmare vattnet skapar en skyddande miljö för fiskyngel och i strandzonen kan fåglar söka skydd och föda.

Strandvegetationen fångar dessutom upp många av närsalterna, som kväve- och fosforföreningar, och bidrar på så sätt till att minska läckaget ut till sjöarna. Dessa närsalter kan annars ge ökad övergödning och algblomning.

Sjön Trummen är en näringsrik, grund sjö som får sitt vatten från omgivande marker och Mörrumsån. Förr var sjön näringsfattig men jordbruk och ökad befolkning har gjort sjön övergödd. Under tidigt 70-tal gjordes mycket för att Trummen skulle få bättre vattenkvalitet, bland annat togs stora mängder näringsrik dy upp från botten. Växjö kommun har sedan dess fortsatt arbetet för att skapa ekologiskt god status på sjön. Trummen är fortfarande övergödd men vattenkvaliteten har förbättrats mycket.

Fiskar som förekommer i Trummen är bland annat mört, abborre, björkna, braxen, gädda och gers.

Träd och buskar som blommar och ger bär och frukt ger föda åt pollinerande insekter, fåglar och olika däggdjur under en lång tid av året. Sälgen är särskilt viktig för humlor som vaknar tidigt på året, en tid då många andra växter ännu inte har vaknat ur sin vintervila. Träd och buskar som istället blommar för att så småningom ge nötter, bär eller frukt är istället viktiga näringskällor för däggdjur och fåglar.

Det är viktigt att plantera blommor som inte är fyllda för att insekterna ska kunna hämta pollen och nektar. Fyllda blommor har många kronblad istället för pollenproducerande ståndare. Bland de inhemska växterna finns det flera som är omtyckta bland insekter och djur.

Några exempel på buskar och träd som gynnar den biologiska mångfalden:

• Rönn
• Lind
• Fruktträd
• Gullregn
• Lönn
• Hagtorn
• Skogsolvon
• Fläder
• Trollhassel
• Bärbuskar
• Syren

Solbelyst död ved är något som har minskat i landskapet. Genom att spara högstubbar eller döda träd gynnas många olika arter av insekter, svampar och lavar. Flera fågelarter behöver stående döda träd för att leta efter föda och bohål, särskilt våra hackspettsarter.

De högstubbar som finns på Sigfridsområdet kommer dels från stormen Gudrun 2005 och ett antal av de almar som har tagits ner har sparats som högstubbar för att gynna faunan och efterlikna den naturliga miljön. Högstubbarna kontrolleras varje år för att inte utgöra en risk för människor.

Skogsalmen är ett av de vanligaste ädellövträden i södra Sverige. Almen blir i vuxet stadie 30–40 meter hög och är värdväxt för hela 250 arter.

Almarna här i parken har avverkats i tre omgångar, totalt handlar det om ett 50-tal träd som har dött. En del har varit riktigt stora, 1,5 meter i diameter och nästan 30 meter höga. Det är almsjukan som har dödat träden och det finns inget botemedel mot sjukdomen. Spridningen sker av almsplintborren som för med sig svampsjukdomen via hår på kroppen. När svampen sprider sig i kambieskiktet (just innanför ytterbarken) stoppas vatten- och näringstransporten mellan roten och kronan och trädet dör ofta inom ett år.

Materialet från de döda almarna kommer till nytta på olika sätt. Grenarna flisas till värmeenergi och stockarna sågas och förädlas till möbler eller sågat material som sedan kommer tillbaka för att göra nytta som sittbänkar och soffor, fågelholkar eller broar på Sigfridsområdet. Förhoppningsvis kommer inga fler träd att dö men om det sker är det positivt att materialet kan återanvändas för allas trevnad och för miljöns skull.